Hanna Louise

Vacationtime

Alltså IIIH! Jag är så så så så taggad. Jobbar imorgon och sen har jag en veckas semester och ska till Kroatien med päronen. Ska bli superskönt att komma till värmen, sola, bada, spela skipbo på balkongen, dricka vin, äta musslor.... Har verkligen längtat efter detta. Förvisso känner jag inget behov av att slippa jobbet, för jag trivs bra och har faktiskt kul när jag jobbar. Men detta bestämdes redan innan jag fick detta jobbet. Fast ledighet är alltid gött iallafall, hur bra man än trivs på jobbet!

See you later, google translator!

 

Den märkligaste känslan

Känner ni ibland, vissa dagar, att ni inte riktigt är er själva? Det är en väldigt märklig känsla och därför väldigt svår att förklara. Allting känns konstigt. Man är varken glad, ledsen, arg eller någonting annat. Man känner sig helt tom. Oftast har jag bara den i någon dag, kanske två, och sen nästa morgon är den borta. Jag brukar också vara ganska bekymrad den dagen då jag känner så. Bekymrad över saker som jag inte ens skulle fundera en sekund över en vanlig dag. Jag vet inte om det är att jag är trött, men det tror jag inte. Jag brukar vara helt galet effektiv en sån dag, för jag måste göra saker för att inte sitta och grubbla för mycket. Och jag tänker att det kanske känns bättre sen när jag fått undan allt, såsom räkningar, dammsugning o.s.v. så att man liksom blir clean. 

Känner ni också så ibland, eller är det bara jag? Vad brukar ni i så fall göra för att bli av med det? Vill verkligen ha alla tips i världen.

På lördag åker jag till Kroatien, men just nu när jag har denna känslan, så känns det helt makalöst långt bort. Jag har nästan packat färdigt, men ändå känns det som att jag inte ens ska dit. Jag måste verkligen komma på bättre tankar nu.

Dagens lista

Dagens humör: Fundersam

Dagens mående: Fortfarande lite förkyld. Men relativt bra om man jämför med tidigare dagar.

Dagens borde: Dammsuga

Dagens frisyr: Utsläppt och helt naturligt

Dagens smink: Som vanligt, men skippade både rouge och highlighter.

Dagens klädsel: På jobbet: Vita jeans, ljusrosa skor, marinblå trekvartsärmad ribbad topp. Hemma: Ljusrosa mjukisbyxor och grått linne.

Dagens planer: Nu är dagen nästan slut och alla mina planer är klara. Nu ska jag bara tvätta av sminket, slänga mig i sängen och sätta på nån ljudbok.

Dagens materiella vill ha: Ett nytt rutat block från Granit, fy så tråkigt.

Dagens fundering: "Tycker dem om mig på jobbet?" och "Varför vill ingen kille som jag träffar ha ett förhållande?" och "Slösar jag för mycket pengar?".

Dagens beroende: Halstabletter.

Dagens tråkigaste: Tvätta.

Dagens längtan: Kroatien om 11 dagar och "någon".

Dagens superlängtan: Kroatien!

Dagens tidning: Har inte ens rört någon tidning idag. 

Dagens låt: Romeo- Shebang

Storytime

Jag var ful, och jag accepterade det.

Detta kan vara det djupaste jag delat med mig av här. Detta är tankar som jag aldrig kommer att kunna skaka av mig. Åtminstone inte helt. Jag tror att det finns många som känner igen sig i detta, jag vet att jag inte är ensam, långt ifrån. 

Det började när jag gick i fyran. Innan dess brydde jag mig inte så mycket om mitt utseende, antar att det inte är någonting som barn lägger särskilt stor vikt i. Åtminstone inte för 15 år sedan, och i en liten by. Hursomhelst, i fyran började jag få finnar och synliga pormaskar. Jag kom in i puberteten ganska tidigt och var bland de allra första av tjejerna i klassen, och vi var ändå 14 st. Medans de andra fortfarande hade felfri barnhy så hade jag en vidrig tonårshy. Min hy var som värst när jag var mellan 11-13 år. Jag blev retad och fick väldigt mycket frågor, eftersom de andra inte hade samma problem. Folk frågade om jag aldrig tvättade mig. Jag minns tydligt en gång när jag var på ett scoutläger, en tjej som jag inte kände frågade mig om jag hade sot i ansiktet och hennes kompis drog henne hårt i armen och väste "Hysch! Hon kan inte hjälpa det! Det är inte sot, det är typ finnar!".  Jag skämdes. Jag minns även när en kille i klassen ritade av mig och slutade avbildningen med att rita prickar i hela ansiktet på teckningen. Tror inte att han förstod hur ledsen jag blev. På klassfotot i sexan blev jag så himla nöjd. Jag tyckte faktiskt att jag blev fin, ja nästan snygg, och det syntes knappt att jag hade dålig hy. Men stoltheten försvann snabbt en dag då en klasskompis berättade att hans storebror pekat på mig på klassfotot och sagt att jag var det fulaste han någonsin sett. Var det nödvändigt att berätta det för mig? Det tog mig många år att släppa att jag var det fulaste någon någonsin sett, på en bild som jag ändå blev helt okej på. Ord kan verkligen skada en människa.

Först var jag väldigt ledsen, var arg över att just jag skulle vara ful och att just jag skulle ha så många finnar. Sen accepterade jag det, och det är nästan det allra värsta. Jag var inte ledsen längre. Jag accepterade att jag inte var snygg, att jag helt enkelt blev "en sån där ful människa" som jag uttryckte det. Vissa blir snygga, vissa blir fula. Jag hade väl helt enkelt otur, tänkte jag. 

Sen när jag gick i åttan hade ju de andra börjat åka på samma dilemma som jag, medans min hy bara blev bättre och bättre. I den åldern kunde man ju också sminka över det. Och i samband med sminket kastade jag världens sämsta produkt, Clearasil, och införskaffade milda produkter för att tvätta bort sminket, vilket gjorde under på min hy. I åttan började jag sakta men säkert känna mig rätt vacker och jag fick pojkvänner, vilket höjde självförtroendet enormt. Kanske var jag inte "en sån där ful människa" trots allt. I Gymnasiet blev det ännu bättre. Där fick jag kommentarer som "Lyllos dig Louise, som inte har finnar!". Om ni bara visste!

Jag tycker inte längre att jag är ful, vilket är hur skönt som helst. När jag ser tillbaka på gamla bilder från de värsta åren tänker jag mer på hur dåligt jag mådde, än hur ful jag var. Dessutom hatar jag ordet "ful". För vem har egentligen rätt att avgöra vem som är ful? Och är inte alla vackra egentligen? Så länge man är fin på insidan så spelar väl inte hyn någon roll. Det har hänt många gånger när jag träffat släkt och gamla vänner som inte känt igen mig och sagt "Oj vad snygg du har blivit!". Blivit. Vissa säger inte det ordet, men många gånger är det en väldigt tydlig förvåning i rösten som indikerar på att jag var ful förut. Fast jag fokuserar ändå på den positiva delen av meningen och säger ett glatt tack. Vissa dagar när jag ser mig själv i spegeln så känner jag mig faktiskt sådär ful igen, och orden som jag fått hörs som eko inne i mitt huvud. De där orden kommer aldrig att försvinna helt. Så tänk på vad ni säger till varandra. Ord kan skada mer än vad man tror. 

Obsessed

Alltså, denna färgen. Jag tycker den är så himla fin. Speciellt nu på sommaren, och till brunbrända ben (som om mina ben någonsin är något annat än kritvita). 

Frulle på Espresso House

Idag var jag tvungen att göra ett ärende på morgonen, och sen hade jag 1,5 timmar till godo i stan innan jag skulle börja jobba. Så det blev frulla på Espresso House. Så himla himla mysigt. Jag var den enda personen där. Satt och drack min varma choklad, åt min scones, scrollade på mobilen och läste en bok. Så himla bra start på dagen! Borde göra det då och då...

New in

Igår blev det en shoppingrunda efter jobb och jag är SÅ nöjd med mina inköp. Egentligen var jag ute efter kläder men det blev istället lite annat. Blev nöjd ändå. Supernöjd! Tydligen har jag just nu en obsession för gammelrosa. Tänkte att jag kanske skulle köpa det ena paret skor i en annan färg, typ svart, men jag kunde mig inte slita mig från de rosa i något utav paren. Köpte skorna på skopunkten, vilket innebär att man får det ena paret för halva priset. Så jag fick båda skor för 299 kr sammanlagt. Så värt!

I love you. So so so so much!

Ser sjukt fancy ut. Så himla fina! 79 kr för de alla.

 

Who am I?

Vid matbordet
Det beror lite på vilket matbord, eller rättare sagt, vilka som sitter vid matbordet med mig. Överlag är jag den personen som pratar rätt mycket vid matbordet. Tycker det är lite jobbigt när det blir tyst så att man hör allas tuggande och klunkande. Jag pratar gärna.

I bilen
Jag är ju för det första aldrig den som sitter i förarsätet. Jag brukar prata en hel del, åtminstone om jag sitter fram. Brukar även försöka styra över radiokanalerna och vara bilens DJ, men det är ju lite svårt från baksätet. Om jag åker bil på kvällen är jag alltid den dryga som somnar. 

I familjen
I familjen är jag nog den pratglada men också den absolut mest gnälliga, när jag är trött eller sur. Jag säger vad jag tycker och känner och spelar inte någon annan än den jag är. Jag är ganska lat men brukar hamna i matlagningsbranschen med ett glas rödvin om det ska serveras en middag som jag gillar. Annars sitter jag oftast i köket, med ett glas rödvin, och pratar med personen som lagar maten. Nu låter det som att vi alltid dricker vin i familjen Andersson, men det är för att jag nästan bara träffar dem på helgerna. 

På nattklubben
Det är ytterst sällan som jag är ute och dansar, så att säga. Men när jag är ute är jag den som dricker allt möjligt, vin, shottar, drinkar.. beroende på sällskapet. Även här är jag den pratglada. Jag är även den personen som inte vill spendera hela kvällen på en och samma ställe, utan går gärna runt lite.

På dejten
Här är jag inte blyg iallafall. Jag tycker ofta att det känns väldigt obekvämt men jag pratar iallafall och är mig själv. Är han dryg så spelar jag inte trevlig och glad utan visar snarare ganska tydligt att jag inte uppskattar det. 

På resan
Där är jag den som gärna vill ta promenader och utforska stället i alla bakgator och gränder. Jag älskar att stanna till någonstans för en drickapaus, helst vid havet. Jag gillar marknader och att gå i gamla städer. Självklart gillar jag att bada också men ligger gärna i skuggan av ett parasoll på stranden, med en bok eller med en spotifylista. Maten är typ nästan det mesta med resor, enligt mig. Gå runt på kvällen och välja restaurang och äta precis vad man är sugen på. Och en drink på balkongen, lite chips och SkipBo - oslagbart. 

Hemma
Hemma är jag den ganska lata tjejen, skulle jag nog ändå vilja påstå. Väldigt duktig med att laga mat men skjuter gärna upp disken till nästa dag. Sitter mest vid datorn faktiskt, där jag äter, ser på TV, ser på film, lyssnar på musik, läser bloggar osv, osv. Jag sjunger även en hel del, och pratar med mig själv. När jag är i köket lyssnar jag på podcaster.