Hanna Louise

Kategori: Tankar

Att misslyckas

Idag tänkte jag skriva om en händelse ur mitt liv som faktiskt förändrade mig något enormt. Jag skrev en hel del om det när jag var i det och även lite efteråt, men vill gärna skriva om det såhär i efterhand när jag kan se tillbaka på det med nya fräscha ögon. Jag misslyckades. Och inte bara det, jag blev av med min dröm och hade ingen aning om vart jag skulle. 

I hela mitt liv har jag haft mål som jag strävat efter och alltid haft en plan liksom. Jag visste vad jag ville bli och jag visste jag jag skulle plugga. Fast egentligen handlade det mest om att jag visste ATT jag skulle plugga. För mig var det en självklarhet att plugga vidare efter gymnasiet. Hade jag inte kommit in på någon utbildning efter studenten så hade käftsmällen förmodligen kommit redan då istället för tre år senare. 

Jag pluggade Produktdesign i Malmö, vilket var en väldigt rolig utbildning eftersom att man fick vara mycket kreativ och analysera saker och ting och sätta sig in intressanta ämnen. Jag har alltid klarat mig bra i skolan men har också pluggat hårt för det. Därför var det något som brast inuti mig när jag mitt sextonde skolår misslyckades med examensarbetet. Anledningarna till att jag misslyckades var många men de största anledningarna var att jag hade gett mig på något väldigt svårt och att jag fick helt värdelös handledning. Jag backade, gjorde om och blev sågad, backade gjorde om, blev sågad om och om igen. Det tog så himla hårt på mig att jag inte klarade det. Jag kände mig helt värdelös och hur mycket jag än slet med det så blev det ändå alltid ett steg fram och två tillbaka. 

I den vevan kände jag också att design inte var något jag ville hålla på med. Jag märkte hur vissa i klassen verkligen verkligen brann för det medans jag mest kände att det var något jag skulle göra för att jag tog det beslutet när jag var 17 år. Och ett sånt beslut kan man ju inte bara ändra, tänkte jag. Nu har jag ju gått den här utbildningen, vilket slöseri om jag nu inte ska arbeta med det! Panik. Och ångest.

Jag gjorde faktiskt färdigt exjobbet, lämnade in det och redovisade det ett år efter, men blev sågad även då. Så jag bestämde mig för att helt enkelt dumpa det. "Skam den som ger sig!" Ja men ge mig skam då, jag kan leva med skammen om jag bara får vara lycklig. Jag var så himla trött på att vara olycklig. Sen försökte jag snabbt hitta en annan dröm. För en dröm måste man ju ha, tänkte jag. Helt plötsligt var jag bombsäker på att restaurangbranschen var min grej och att jag skulle utbilda mig inom det men då sa mina kloka föräldrar stopp i backen och så var det med det. Tack och lov. 

Nu vet jag inte riktigt vad jag vill. Jag har ett jobb som jag trivs med, jag har snälla kollegor och jag får min lön. Jag tycker att det är så himla skönt att bara vara här just nu. Äntligen har jag liksom stannat upp lite i livet, slutat att rusa mot ett mål bara för att. Jag tänker att en vacker dag så vet jag vad jag vill, men det är inget jag måste jäkta med. Jag tycker att det är helt galet att man förväntas veta vad man vill när man är 15 år för att kunna välja gymnasieutbildning. 

Och alla misslyckas ibland och det är helt okej att göra det. Fan ta alla de människorna som hackar på en för att man misslyckats. De förstår nog helt enkelt inte, för de har kanske aldrig varit där själva. Jag tror att allt händer av en anledning. Mitt misslyckande har gjort mig starkare och gett mig väldigt mycket större perspektiv till livet. Jag kanske behövde faila för att inte råka fortsätta gå på den vägen hela livet ut och innerst inne vara missnöjd. Jag kanske behövde faila för att känna mig nöjd över att ha ett "vanligt jobb" ,tjäna pengar och i lugn och ro kunna fundera på vad jag vill göra i livet. Det är kanske är design ändå , vem vet?

Det känns lite som att jag snubblade precis innan övergångsstället, hade jag inte snubblat och istället fortsätt gå så hade jag kanske blivit påkörd av en bil. 

Ett gäng höstfrågor

Vilken är din favorit höstmånad av september, oktober och november? 

November är ju närmre julen, men jag får nog ändå säga oktober eftersom färgerna är som vackrast då.

Vad är din favoritmat på hösten? 

Fondue! Med tända ljus och ett glas rött. Mums mums mums!

Vilken musik tycker du om att lyssna på under hösten?

Jag brukar gilla lite lugnare musik på hösten. Det brukar bli en hel del Melissa Horn och Veronica Maggio men även en hel del akustiskt och jazz.

Vad är din favoritoutfit på hösten?

Varma strumpbyxor, någon tjusig klänning, boots, kappa och en stor halsduk. 

Vilken är din favoritskräckfilm?

The Orphanage, The awakening och The boy. För mig är det viktigt att handlingen är bra. Gillar inte jumpscares, jag får ont i hjärtat av det.

Vad är det bästa med din stad på hösten?

Helsingborg då, för er som inte vet. Kanske att gågatan är väldigt mysig att gå på och att man kan pausa och ta en latte (eller varm choklad) på Espresso house.

Vad är ditt favoritminne från hösten?

Kanske alla de kvällar då man satt uppe i rummet och lyssnade på musik och började känna lukten av pappas potatisgratäng och hörde hur elden sprakade från öppna spisen. Det var så himla mysigt. Eller när vi åkte till LaLandia på höstloven. Åh så roligt det var!

Vad gillar du mest att spendera dina pengar på på hösten?

Vantar, tjocktröjor och varm choklad.

Vad ser du fram emot i höst?

En hotellweekend med familjen och ofc mitt bloggande som jag bestämt mig för att satsa på.

Vilken är din favoritfärg på hösten?

Vinröd!

Vilket är ditt favoritdoftljus på hösten? 

Detta. 

 

10 saker ni kanske inte visste om mig

1. Jag är galet grym på suduko. Proffs, skulle jag nästan vilja säga, faktiskt. Mitt rekord på den extremsvåra (i appen) är 7.16 min. 

2. Jag älskar Astrid Lindgren- filmerna. Mest gillar jag Madicken, Bullerbyn och Saltkråkan. 

3. Jag dränker mina krukväxter.

4. Jag följer 11 bloggar dagligen.

5. Jag älskar creme fraiche och äter ungefär 2 burkar i veckan.

6. Jag har ingen TV.

7. Mitt källarförråd är så himla fullt att man knappt kommer in i det.

8. Jag blir kär väldigt väldigt lätt.

9. Oro är den värsta känslan jag vet.

10. Jag tycker att det är galet otäckt att köra bil, och har därför inte velat ta körkort.

Vardagsglädje

Och så var det helg igen. Så skönt! Mina planer är att få en hel del gjort imorgon och sedan åka hem till päronen och chilla resten av helgen. Vad har ni för planer?

Jag tycker att det är viktigt att tänka på att livet inte bara är helgerna och semesterveckorna. Livet är en tråkig onsdag i september också. Man får helt enkelt se till att göra vardagen lite härligare. Ibland har man kanske inte ett jobb som man trivs med men då får man försöka fokusera på timmarna på kvällen, eller när man nu har sin lediga tid. Så idag tänkte jag ge er lite tips på vardagsglädje!

1. Ät på restaurang. Att köpa lunch ute är väl lyxigt nog men det känns ännu lite härligare att äta maten på restaurangen istället för att ta med det i en plastlåda till jobbet.

2. Ha på dig kläder som du känner dig extra snygg i. Igår var jag klädd för partaj fast att jag bara skulle till jobbet, det blev en jättebra dag!

3. Ät gott. Om du är en person som lagar mycket mat själv, laga rätter som du tycker är riktigt goda! 

4. Ha det snyggt i hemmet. Man är ju faktiskt gladare om lägenheten är städad och disken är diskad. Man trivs ju bättre då. 

5. Köp blommor. Det behöver inte vara något dyrt. Du kan plocka själv eller köpa en 50-kronorsbukett på ICA. 

6. Ha doftljus tända. Eller vanliga ljus, för den delen. 

7. Ha en liten spakväll hemma. Har du badkar är det ju det ultimata, men ibland räcker det med en ansiktsmask för att höja humöret.

8. Se på film. För vem katten har påstått att man bara får se på "Äntligen hemma" och dokumentärer på vardagarna?

9. Ha en väska som gör dig glad när du ska till jobbet/skolan istället för att ha en tråkig. Det är ju trots allt en väska du ska gå runt med varje dag, såklart att den ska vara snygg!

10. Lite härlig frukost tycker jag gör så himla mycket! Jag går upp tidigare för att kunna äta mina mackor, min yoghurt, dricka mitt kaffe och min juice i lugn och ro.

Cellprov och Espresso House

Jag har velat mycket fram och tillbaka om jag kan skriva i bloggen att jag varit hos gynekologen. Att det kanske är för privat och inget man pratar högt om. Men sen tänkte jag att nej, fuck it, jag kan ju säga att jag varit hos tandläkaren så varför skulle jag inte kunna säga att jag varit hos gynekologen? Alla kvinnor går ju dit då och då. Precis som tandläkaren. Egentligen är det i de äldre generationerna som det är lite hysch hysch med allt som har med fiffi att göra. I min generation snackas det lite mer hej vilt och jag har absolut inga problem att säga till mina jämnåriga tjejkompisar att jag ska till gynekologen eller att jag har mens. 

Jag tänker att om jag skriver det här, så kanske jag kan få någon annan att inte vara lika nervös som jag första gången det ska sittas i den där sjukt ocharmiga stolen. Och vet ni vad? Det var inte ens farligt. Jag tycker att tandläkaren är betydligt värre. Och det var över på ett par minuter. Det är ju faktiskt väldigt väldigt viktigt att göra cellrpov så att man tidigt kan se och förhindra cancer. Så det behöver bannemej avdramatiseras för att folk ska våga gå dit. 

Efteråt unnade jag mig en frulla på Espresso House. Eftersom jag klarat min första cellprovstagning galant. Inte för att det var så plågsamt, som sagt, men det är alltid härligt med belöningar ändå.